Dag 1 - Presentation av mig
11:56:57
Då börjar vi med första delen av 7 days a week: dag 1 – presentation av mig.
Namnet var då Emelie som jag fick av min mor Pia. Jag är inte helsvensk utan har lite finskt och annat i blodet. Jag fyller 19 i December - Julafton om jag ska gå rakt på sak. Jag är ett skiljsmässobarn med en underbar styvpappa i bilden sedan jag var 3 år. Jag har 2 äldre helsyskon och 6 plastsyskon alltså 8 syskon sammarlagt fast jag ser ingen skillnad på dom utan jag ser alla som mina riktiga syskon! Min barndom är uppdelad i tre delar. Mindre delen i en liten håla vid namn Västerhaninge som ligger i Stockholm där jag sprang runt i blöja, snodde godsaker från köket, lekte på tågspåret och byggde hinderbanor i rummet ihop med min lillasyster Michaela. Mellandelen växte jag upp i Hunnebostrand där jag fick min första bästis, gick på mitt första halloween party och tjuvade glass till mig och mina låtsas kompisar. Som barn var jag väldigt glad positiv och kreativ. Det bästa jag visste var att röra på mig, allt var en tävling i mina ögon. Dessutom hade jag bannemig rutmage! Större delen har jag tillbringat i min nuvarande bostad Lilla Edet. Det var här som jag fick min första fylla, första ångesten och första kärlek. Jag har gått igenom allt mellan himmel och jord. Helt ärligt för en sak ni inte visste är att jag faktiskt varit död, skrämmande och en helt annan historia men sant. Jag hade väldigt jobbiga och tuffa perioder i tonåren vilket ledde till att jag blev rementerad till psyk (kan dock tillägga att jag idag är frisk!) Som person har jag alltid varit ganska tyst och blyg, vissa kan uppfatta mig som ganska tillbaka dragen vilket kan bero på att jag är ganska sluten av mig så det kan vara väldigt krävande att lära känna mig på riktigt, det krävs en hel del tålamod och engagemang om jag säger så. Men det är då jag vet vem som är en sann vän - personen som har tålamod och försökt nå fram till mig.
Jag har en pojkvän sen ett år tillbaka. Vi blev sambos i slutet på sommaren då vi köpte en lägenhet ihop. Jag går fortfarande i gymnasiet och håller på att utbilda mig till undersköterska. Jag har dock tagit en paus då jag precis fått en son. Så jag är alltså mammaledig ett år innan det är dags att sätta sig bakom skolbänken igen. För övrigt så har jag inte så mycket mer att tillägga.
Hoppas ni hade en trevlig läsning, det är lite skrämmande att jag skriver detta inlägg. Har tagit bort alla stora drag men ganska så allmänt. Imorgon fortsätter nästa ämne, dag 2: därför bloggar jag.
Namnet var då Emelie som jag fick av min mor Pia. Jag är inte helsvensk utan har lite finskt och annat i blodet. Jag fyller 19 i December - Julafton om jag ska gå rakt på sak. Jag är ett skiljsmässobarn med en underbar styvpappa i bilden sedan jag var 3 år. Jag har 2 äldre helsyskon och 6 plastsyskon alltså 8 syskon sammarlagt fast jag ser ingen skillnad på dom utan jag ser alla som mina riktiga syskon! Min barndom är uppdelad i tre delar. Mindre delen i en liten håla vid namn Västerhaninge som ligger i Stockholm där jag sprang runt i blöja, snodde godsaker från köket, lekte på tågspåret och byggde hinderbanor i rummet ihop med min lillasyster Michaela. Mellandelen växte jag upp i Hunnebostrand där jag fick min första bästis, gick på mitt första halloween party och tjuvade glass till mig och mina låtsas kompisar. Som barn var jag väldigt glad positiv och kreativ. Det bästa jag visste var att röra på mig, allt var en tävling i mina ögon. Dessutom hade jag bannemig rutmage! Större delen har jag tillbringat i min nuvarande bostad Lilla Edet. Det var här som jag fick min första fylla, första ångesten och första kärlek. Jag har gått igenom allt mellan himmel och jord. Helt ärligt för en sak ni inte visste är att jag faktiskt varit död, skrämmande och en helt annan historia men sant. Jag hade väldigt jobbiga och tuffa perioder i tonåren vilket ledde till att jag blev rementerad till psyk (kan dock tillägga att jag idag är frisk!) Som person har jag alltid varit ganska tyst och blyg, vissa kan uppfatta mig som ganska tillbaka dragen vilket kan bero på att jag är ganska sluten av mig så det kan vara väldigt krävande att lära känna mig på riktigt, det krävs en hel del tålamod och engagemang om jag säger så. Men det är då jag vet vem som är en sann vän - personen som har tålamod och försökt nå fram till mig.
Jag har en pojkvän sen ett år tillbaka. Vi blev sambos i slutet på sommaren då vi köpte en lägenhet ihop. Jag går fortfarande i gymnasiet och håller på att utbilda mig till undersköterska. Jag har dock tagit en paus då jag precis fått en son. Så jag är alltså mammaledig ett år innan det är dags att sätta sig bakom skolbänken igen. För övrigt så har jag inte så mycket mer att tillägga.
Hoppas ni hade en trevlig läsning, det är lite skrämmande att jag skriver detta inlägg. Har tagit bort alla stora drag men ganska så allmänt. Imorgon fortsätter nästa ämne, dag 2: därför bloggar jag.
